Mamma! Hon har fyllt 70 år!
Jag sitter i mitt -på nytt- stillsamma hem. Gud hjälpe grannar som ej förvarnats om att min mor fyller sjuttio och sitter med lite vänner i vårt kök. Min ensemble i Ghost framstår som del av en stumfilm jämfört med de jag nyss suttit ibland. 
Ja, nyss gick femton stiliga kvinnor mellan 65-75, härifrån. Vi hade efterfest. 
Mamma fyller alltså år den 6 december, strax innan jul, mitt i allt, mitt i allas bestyr i alla tider. Bor man dessutom i Belgien, vilket vi gjort i perioder, infaller så även St Nicholas den 6e. Därav har födelsedagsbarnet berövats en del uppmärksamhet genom åren.
Men, idag var det totalt D I N dag. 
Vi åt fin lunch hos syrran, dit kom de två barnbarn som finns i stan och överraskade. Du hade bjudit in till stor tjejmiddag ikväll på en tapasrestaurang, men jag spelade Ghost och kunde tyvärr inte vara med. Men, jag kunde fixa en liten efterfest här hemma i alla fall! 
Bland några av dina vänners rundare fötter försökte jag formulera den beundran jag känner inför ditt sätt att bygga, förvalta och se på vänskapsrelationer. Det är en bedrift att samla så många kära, nära vänner en decembertorsdag på ens 70-årsdag. Alla säger till oss; Er mamma, hon är en så fin vän. 
Och det vet jag. Det ser jag. Det känner jag. 
Jag är enorm stolt över dig mamma. Inte minst för att du just precis så visat, i alla tider, att folk får komma, ringa på, ringa, prata, äta och säga hej. Då byggs de där relationerna. 
Där är du en sann förebild.
Med teatersmink i nyllet och lösfransarna på svaj plockar jag i ordning efter vår lilla efterfest. Tänk att jag fick dig som mamma. 
”Kanion kanion”, som de skulle säga i Halmstad. 
Mutti Sjutti. Aj lavv jo