Så såg också jag den. Något av det smärtsammaste jag sett på evigheter på tv.
Men, vilken fantastisk kärlekshyllning till Josefin, till hennes kärlek till sången, till hennes brinnande hjärta. Vilken upprättelse att äntligen lägga korten på bordet.
Josefin sprakade. När vi spelade Livet med Jonas Gardell 2002 och hon spelade i Chess stötte vi ihop på Cirkus. Hon var och hämtade något på teatern en dag när de inte spelade utan vi skulle spela. Hon klev in och vinkade från sidan av scenen och sa ”Kör hårt nu, hörrni”. Hon hade en man med sig som jag senare fick förklarat för mig var en slags livvakt. Hennes exkille bodde tydligen väldigt nära teatern och hon var ständigt orolig och på sin vakt. Detta visste många i branschen.
Men han, exkillen, han gick på krogen och skanderade ”Jag ÄGER Dramaten”, har kollegor berättat. Han fick roll på roll. Hotade kvinnor på Dramaten. Fick göra tv. Stjärnorna på slottet. Med mera, med mera, medan livet sakta rann ur Josefin på grund av allt han gjort.
”Hösten 2017 kom Me Too.
Me too. Jag Också. För att man ska säga Jag Också så måste någon innan säga ”Det här hände mig. Jag har varit med om det här”.
Hon reste sig i rättssalen 1997 och sa att ”Det här har hänt”
Men då var det tyst. Ingen sa Me Too”
Marie Nilsson om sin syster Josefin i dokumentären.
Nu räcker det.
Jag vill inte att en enda krona till av statliga medel går till att förse en misshandlande man med lön för att han ska synas på nationalscenen. Att han exponeras, applåderas och avlönas när han där berättar historier om hur det är att vara människa är en skymf mot alla Josefins närstående och mot livet självt.
Inte en krona till.
Hur har Dramaten tänkt? Hur tänker dess styrelse? Vad sades när fd kulturminister Alice Bah Kunke tog Operans, Riksteaterns och Dramatens chefer i örat hösten 2017, eller rättare sagt vad sades inte? Det spelar väl inte så stor roll om de lovar att se över rutiner och arbetsmiljöregler om en oerhört skyldig och farlig man får fortsätta i sin gärning på arbetsplatsen? Och vad säger nuvarande kulturminister Amanda Lind? I dessa positioner kan man nämligen ryta ifrån och agera.
Om orden tryter kan ni till exempel yttra
Nej, nu räcker det. Vi skulle sagt det förut men nu är tiden här. Han ska ut. Det blir inget mer för honom här. Vi har begått ett misstag som låtit honom vara här så länge, vi vet det. Någon i den stilen.
Många vet vem det är som gjorde Josefin så illa så att hon till slut dog av sina skador.
De som inte vet ska veta en sak.
De allra flesta män slår inte kvinnor. De allra flesta teatermän är inte alls svin. Men han är. Och han tycker om att få plats i folks medvetande. ”Det är bra att ha ett rykte, har han sagt, det ska kittla till lite i publiken när man går in”.
Därför tänker jag inte skriva hans namn här.
Men ikväll kittlades det inte i publiken på Elverket, eftersom det manlige geniet ställde in pga ”sjukdom”. Vilken skräll. Inte kan väl det ha med att göra att det tändes ljus för Josefin utanför? Inte kunde han med rak rygg ens gå och utföra sitt arbete idag.
Vi kan agera. Säga att nu är det nog, till arbetsplatsen som hållit denna erbarmliga människa om ryggen i alla år, och till Kulturdepartementet. Vi kan också dyrt och heligt lova varandra, oss själva och våra barn att vi inte kommer se genom fingrarna med såna här typer framöver. Arbetsledare som vill ha trovärdighet drämmer näven i bordet nu och för all framtid. Ingen ska behöva utstå det Josefin fick utstå.
Medan vi förändrar så tackar jag henne för allt hon visade av sig och sitt enastående artisteri. Tack Josefin. Du är så saknad.
