Nämen jag bara la mig ner på mattan nu, helt normalt.
Är själsligt trött just nu. Är rätt matt över att inte vara tillräcklig i stort eller smått.
Det är klart att ett barn tröttnar på mamman som liksom funnits i bakfickan mycket senaste tiden, klart att det blir slitningar inom prövningen som finns där som en nagel i familjeögat hela tiden.
Det är klart att det känns att behöva trolla med knäna gång på gång och lösa problem samtidigt som man ska spela föreställningar, visa sig från sin bästa sida inför andra jobb och inte alltid då ges rätt förutsättningar, klart det blir en smärre press att leverera smart innehåll till en föreläsning och en voice i högform till det som ska talas och sjungas, både live och som ska spelas in. Och – samtidigt försöka vara en vettig och värdig människa, inte minst inför sig själv.
Det är väl självklart att man hamnar på mattan ibland då! Hudlös, utan filter, för inget i världen finns som skulle försköna detta inlägg:) Fredagspeppen.
