Min man är ute och springer just nu. Barnen har somnat. Just nu sitter den här mamman med ett glas vitt, lite mors-dagstårta och på Tvn är det partiledardebatt. Den här dagen kan för mig alltså inte få en bättre avrundning!
Idag har jag verkligen fått uppskattning av min familj. Vackra blommor, en banderoll i köket, rentutav!
Jag tror jag tänker låta de här orden sitta kvar. Ett tag åtminstone.
Ibland när mina flickor lagt sig, när de somnat och det blir tyst i hemmet så börjar jag längta efter dem, och längta tills de vaknar igen. Och ibland under kvällarna, när tonläget höjs och både skratt, lek och rop liksom blir till rejäla tinnitusretningar, då längtar jag tills de somnar.
Komplext som livet självt är det att vara mamma. Föräldraskapet fyller mig med enorm tacksamhet och en aldrig sinande kärlek och glädje, ständigt. Samtidigt – massor av grubblerier, huvudbry, oro och frustration.
Hur det än är, vem dessa känslor och situationer än må handla om, så är det mänskligt.
Det är fantastiskt, och givetvis ok att vara lycklig för att de vaknar och fyller din morgon med liv och leenden. Men det är också helt ok att älska den där egna stunden, att längta till lugnet när barnen somnat. Det längtade lugnet gör att vi orkar, ler (och kanske till och med älskar) lite mer.
Grattis alla fantastiska kämpande älskande mammor, bonusmammor och även andra som känner igen sig, på denna Mors Dag!
