Snart blommar de igen, körsbärsträden.

Jag läser att Bryssel blivit terrorns centrum. Jag läser att ett fd språkrör uttrycker att den belgiska polisen haft för dålig koll. Jag läser att det är ett svagt land. Låt mig då berätta lite mer för er. I staden där jag är född blommar körsbärsträden ofta redan i mars. I staden där jag är född kommer de ljumma sommarbrisarna redan innan min födelsedag. I staden där jag är född är mångkulturen en enorm del i den fundamentala kulturen. Jag tänker på landet som jag lärde mig gå och prata i. Landet jag både liftade och tog körkort i. Landet vars språk jag är så van att höra, trots att franskans vokabulär sakta sinar har den en självklar plats i mitt varande. Jag tänker på dofterna, öppenheten, gästfriheten, alla miljoner små och stora minnen som just denna region är förknippad med för mig. Jag tänker på de belgare jag känner. Jag tänker att ett land som under lång tid haft sin beskärda del av motsättningar och kulturella konflikter inte alls behöver ännu mer. Det doftar så speciellt i bokskogen om hösten. Pommes frites smakar inte så bra någon annanstans och inte musslorna heller. När det är grått och regnigt är vädret det allra gråaste tänkbara. Idag kan man knappt gå ut i Bryssel. Jag känner sorg och vilsenhet. Jag kan inte förklara den sorgen riktigt, men det är bara en makaber känsla att platser jag så lätt tagit till mig och haft en självklar rätt att vistas vid inte är tillgängliga för människor just just nu. Valspråket ”L`union fait la force” känns just idag viktigare än någonsin. Inte bara för Belgien, utan för fler länder, och i synnerhet för EU. Frasen är ett konstaterande om än med mer optimism i sig än verkligheten egentligen påvisat. Gammalt groll förnyas ideligen i landet och segregationen har funnits i och kring huvudstaden länge. Belgien förtjänar inte bara våra sympatier och tankar idag. Belgien förtjänar ett bättre rykte generellt, tycker jag. Inte minst för att mitt Belgien, det jag känner, alltid varit och kommer att vara internationellt, gästvänligt och mångkulturellt. Jag påstår inte att analyser, kritik och åsikter om landet ska tystas eller förminskas. Jag vill bara ge er annan bild, inte bara svagt konturliknande utan färglagd. För snart blommar de igen, körsbärsträden.